När jag var fjorton år fick jag frågan av min mamma: "Vart vill du åka i sommar? Till Barcelona med familjen eller göra en fjällvandring med pappa?". Jag svarade genast ja till det andra alternativet. Sedan den sommaren har jag nu gjort fyra fjällvandringar.
Om man säger fjällvandring så får nog de flesta upp bilder i huvudet av karga slätter, trist natur, tungt och kämpigt osv. Så är det visserligen stundvis när man fjällvandrar, men långt ifrån allt är så! Jag har sett platser som är så otroliga att jag själv knappt kan tro att de existerar i Sverige.
I vårt land har vi turen att ha tillgång till skyddad och oexploaterad vildmark och som dessutom får beträdas av vilken människa som helst, bara denne lämnar den så som den var innan. Men tyvärr finns det ju ett problem... Visst är det relativt enkelt att se till att inga nedskräpningar och dyl. sker i nationalparkerna, men något, som man som vandrare, gräms över är att man så tydligt kan se hur naturen däruppe påverkas av vad som sker i övriga landet och världen. När min pappa och jag vandrade i Sareks nationalpark förra sommaren stannade han upp i Skarja, Sareks hjärta, och såg upp mot Mikkaglaciären. Den hade smält så pass mycket att han knappt kände igen.
Jag tror att det skulle vara nyttigt för varenda människa i Sverige (och i världen också) att någon gång i sitt liv göra en fjällvandring. Den behöver inte vara extremt lång eller tuff, men ändå så pass att man får ett nytt perspektiv på Sverige och klimatet. Jag är väldigt säker på att det skulle öka många personers miljömedvetenhet, lusten till att vårda vår natur och uppskatta den mer.
Resan behöver heller inte vara nödigt dyr heller, vi alla har väl en ryggsäck, lite fritidskläder och kanske ett par kängor eller stövlar som är brukbara. Och om man måste lägga ut pengar på utrustning så kan man i alla fall vara säker på att de håller ett bra tag och kan användas många gånger om. På lång sikt sparar man alltså pengar och bidrar till miljövänlig återanvänding.
Resvägarna till fjällvärlden sker också miljövänligt. Man kan visserligen ta sig snabbt till ställena via flyg, men jag rekommenderar att transportera sig med tåg då detta är mer klimatfrämjande, oftast billigare, rätt snabb transport (ca 10-22h från Sthlm beroende på destination) och enligt mig också det mysigaste färdsättet.
När man väl är i vildmarken lever man i ett med naturen. Man skräpar inte ned, man kompletterar den medhavda maten med plocket från naturens buffé och man har inte med sig mer än vad man orkar bära och klarar sig på. Naturen har många överraskningar och upplevelser att bjuda på och medan dessa ännu finns, tycker jag att vi borde ta vara på dem och se till att de fortsätter att finnas till.
