Forskarorganisationen IPCC, Intergovernmental Panel for Climate Change, har tagit fram sex stycken scenarier som alla visar att den globala uppvärmningen av jorden kommer att fortsätta. I alla sex scenarier utgår man ifrån att växthuseffekten beror på oss människor och det vi bidrar med som t. ex bilkörning, industrier m.m. påverkar klimatet. Men danska fysikern dr Henrik Svensmark som arbetar på Danish Space Research Institute tycker att det är konstigt att de inte har tagit upp att solens kan påverka jordens temperatur. Man håller på att samla bevisen för att solaktiviteten inte alls är så stabil som vi tror. De senaste hundra åren har solens magnetfält förändrats kraftig och att det skulle innebära konsekvenser för jordens klimat är för honom självklart.
Enligt Henrik Svensmark har man de senaste hundra åren kunnat se ett samband mellan händelserna på solens yta och jordens temperatur, vind och nederbörd. Man har till exempel kunnat konstatera att under ”lilla istiden” som varade mellan år 1645-till år 1715 hade solen inga solfläckar. Men eftersom ingen kunde förklara hur det som skedde på sol ytan kunde påverka oss på jorden togs inte på allvar.
När man med rymdsatelliter började övervaka både solen och jordatmosfären blev det uppenbart att jordens magnetfält påverkas av det magnetfält som solen absorberar, vilket kallas för heliosfären. Jorden rör sig genom laddade partiklar från solen. Man skulle nästan kunna säga att jorden rör sig genom solens atmosfär. Med hjälp av satellitdata kan man känna igen de "avtryck" heliosfärsförändringar gjorde på jordmagnetismen. Man har bara satellitdata sedan 1960-talet men mätningarna av det jordmagnetiska har gjorts sedan 1870-talet. Med hjälp av dagens kunskap kan man därför se förändringar i solens aktivitet genom att studera de jordmagnetiska variationerna.
Den engelska forskaren Michael Lockwood har gjort en forskning inom detta område och kom fram till att, sedan 1870-talet har solens magnetfält ökat i styrka och är nu 2,3 gånger starkare. Bara sedan 1960-talet har ökningen varit 40 procent.
1997 kunde Henrik Svensmark visa att molnbildningar i den lägre atmosfären hängde ihop med variationer i den kosmiska strålningen. Man kan tydligt se att det är dem har stor betydelse för jordens energibalans. Jorden är i genomsnitt täckt utav 63 % av sådana moln. Dessa moln reflekterar bort strålningen och gör så att vi förlorar 27,7 watt energi per kvadrat meter.
I den internationella forskarorganisationen IPCC:s scenarier får inte molnens roll någon genomslagskraft. Svensmark menar att måste lära sig mer om molnbildning för att scenarierna ska bli trovärdiga.
För att förstå vad människan gör med jorden måste vi först förstå vad naturen gör. Svensmark och många andra forskare tror att rymdvädersforskningen kommer ha många överraskningar.
Källa: Lunds universitet
