Det som vi idag känner som den moderna miljödebatten kretsar ofta kring klimatets påverkan av oss människor, hur vi skall säkra en så kallad hållbar utveckling. Men såsom debatten ser ut idag gällande ämnesval, utseende och plattform lär den inte se ut i framtiden ty det kan vi lära oss av historien. Samtidigt måste vi förstå att vi än lever i en pågående debatt, långt från samstämmiga lösningar.

Efter att ha sammanställt en grundlig rapport på ämnet Klimatdebattens födelse anser jag mig vara kapabel att diskutera debattens framtid. Den uppstod när biologen Rachel Carson pekade på att de bekämpningsmedel som användes i naturen var extremt farliga och på längre sikt dödade exempelvis fisk och fågelungar. Senare kom rapporter om freoner i sprejflaskor och kylskåp som fick ozonhålet att släppa in farlig UV-strålning. Snart kom även FN och vita huset med varningar om höjd havsnivå och vissa rapporter förutsåg det industrialiserade samhällets kollaps. Men än fungerar samhället lika bra som på 1970-talet, om inte bättre.   Men hur kan då debatten utvecklas? – låt mig utmåla ett troligt scenario med lärdom av historien. Ozonhålets sönderfrätande var ett hett ämne på 70- och 80-talen, men så gott som hela problemet med freoner är idag borta tack vare kraftiga aktioner från länder som gick samman och förbjöd produkter innehållande ämnet.

Den moderna debatten torde också byta riktning när nationer inser att krafttag måste tas för att minska koldioxidutsläpp etc. Det är, som jag utläser av historien, möjligt att den idag så aktuella växthuseffekten inte längre är ett växande bekymmer om säg 20-30 år. Då har troligen en lösning funnits men miljödebatten som helhet lever kvar, vi har bara hittat ett nytt område att oroa oss för. I framtiden har självklart också debattens plattformer flyttats, kanske bedrivs den helt på ett politiskt plan eller så har gräsrotsrörelsen vuxit. Självklart är detta mycket spekulationer men en sak kan jag konstatera: det folkliga engagemanget tryter inte, såvida inte vår livssituation förändrats helt, och det är något som jag kommit att reflektera över i min rapport. Det är just därför det sena 1900-talet passade exemplariskt för miljödebattens födelse, kriget var över och vi hade tid att engagera oss i långsiktiga problem som natur- och klimatpåverkan ju oftast är.

När vi om säg 20-30 år ser tillbaka på dagens debatt lär vi definitivt se skillnader, kanske främst i vilka ämnen som berörs men ändå kommer likheterna att överväga. Dessa ligger främst i det folkliga engagemanget, där har debatten alltid legat och startat för utan intresse kan inte en diskussion uppstå och överleva en längre tid.

1988 fastslogs att utsläppen av växthusgaser borde minskas med 20 %. Idag finns bara måsten och alla vet att något måste ske, och jag tror på människan. Bara att borde har blivit måste pekar i en positiv riktning och innan snar framtid kan konstaterandet att något ska göras utbytts mot ett konkret handlande.

Som vi ser kan debatt föras på olika nivåer med olika mål. Kommer klimatkritikerna bli fler i framtiden?     – Nej så ser det inte ut. Tidningen Time kritiserade Rachel Carson på 60-talet och kallade hennes argument för skrikiga, några år senare utsåg samma tidning henne till en av 1900-talets mest betydelsefulla forskare. Populism på hög nivå enligt min egen mening, men ändå bra. Fler och fler ansluter sig till allmän fakta och när mindre tid läggs på en negativ debatt kan mer tid läggas på en konstruktiv debatt där lösningar diskuteras. Idag skulle jag anse att vi befinner oss halvvägs mellan ifrågasättande och lösningsfokusering. Men självklart måste kritik få finnas så länge det inte övergår i naivitet och ovilja att överge en ståndpunkt bara med hänvisning till prestige.  

Klimatdebatten har en säker framtid, det kan jag konstatera, i alla fall så länge klimathotet finns kvar och även om just detta hot försvinner så lär den allmänna miljödebatten inte försvinna på länge. Vi måste just acceptera att historien pågår och att våra heta diskussionsämnen imorgon kan vara helt utbytta, ty det har vi lärt av historien.